Drank
Mamma kommer inte ihåg vad hon gjorde i går
Vem kysste vem dansade med
Vem ramlade av stolen
Vem studsade hem våran mamma
Vem som blev slagen, någon hon känner?
Vart har hon tappat sina skor
Och i vems bil hon somnade in
Hann hon ge mat till sina barn
Hann hon natta de innan de hade somnat
Bad dream
Det räcker nu, jag kan inte andas
Det räcker! Du gör mig illa
Jag skriker ut, borttappat i mina ord
Vaknar upp. Det var en dröm
Allt som vanligt, ingen rädsla
Inget har blivit förändrat
Dagen idag är detsamma som igår
Dricker te, fem minuter under duschen
Iskallt för att vakna upp
Låt mina tvivel krama om i själen
Ändå vill man komma tillbaka
Inte till dig, som i gårdagens dröm
Där du igen gör mig illa
Jag har vant mig och är inte längre rädd
Somnar med ett leende på läppar
Tacksamhet!!!
Har hittat en gammal dikt som utrycker tacksamheten så bra.
Tack, min Gud, för vad som varit
Tack för allt, vad du beskät
Tack för tiderna, som farit
Tack för stund, som inne är
Tack för varma, ljusa vårar
Tack för mörk och lkulen höst
Tack för ten förglömda tårar
Tack för friden i mitt bröst
Tack för vad du uppenbarat
Tack för vad jag ej förstår
Tack för bön, som du besvarat
Tack för vad jag icke får
Tack för livets hemligheter
Tack för hjälp i nödens stund
Tack för nåd, som ingen mäter
Tack för blodets fridsförbund
Tacjk för himmel blå i livet
Tack för moln du strött där på
Tack för soljus av dig givet
Tack för mörkret likaså
Tack för prövningar och strider
Tack för hopp, som uppryllts väl
Tack för dagen, som framskrider
Tack för hopp, som slagit fel
Tack för rosorna, vid vägen
Tack för törnet ibland dem
Tack för testa himlastegen
Tack för evigt tryggat hem
Tack för kors och tack för plåga
Tack för himmelsk salighet
Tack för stridens klara låga
Tack för allt i evighet
snyft
saknad
Inte längre eller kortare än igår
Nätter blir långa om man vet
Att livet har levts i onödan
Våren den glatt knackar på dörren
Men i själen är stormit, som vanligt
Du har levt i mitt hjärta, nästan hela mitt liv
Nästan hela mitt liv är du inte med mig
Du försvann som om du ens aldrig har funnits
Du försvann väldigt plötsligt
Och jag hann inte säga adjö
Framför dig jag står, min Räddare
Jag har gått halva vägen, är trött
Jag ber dig "Förlåt mig"
Att det tog sådan tid- jag gick vilse
Att Gud finns, jag sökte svaret
Bad till Gud
Visa mig var kan själen få ro
ängel...
En vit ängel kom
Här står han bakom min skyldra
Och är mycket tyst
Kan du säga, vad som helst
Kan du ge min vila
Säg om jag kan lyckan får
Önska mig
Ängel min jag är så trött
Från vandringen på livets väg
Från all jobb och all ansvar
Från olyckor och motgångar
Jag har syndat, fast vadå
Du vet ju det ändå
Gå tillbaka till himmelen
Och Adjö
Vinden susade förbi
En svart ängel kom
Ställde sig på andra sida
Och är också tyst.
Gud
Du säger att det inte finns något högre
Att du varken tror på himmel eller helvete
Du lever utan medlidande i själen
För att ingen kan visa ödmjukhet
Du säger till alla att du tror inte på någon Gud
Inte bryr du dig om vad som kommer sen
Ingen och inget tycker du synd om
Tar inte hand om din "fula mun"
.......
Åker på natten på den mörka vägen
Plötsligt en älg kommer ut
Bara nu tänker du på Gud
När du snabbt mot en stolpe kör
I medvetandet alla tankar kommer
Som om tiden stannade upp
Framför dina ögon flimmar förbi alla livets
händelser
Du säger"Gud förlåt alla, syndare"
Du lovar bygga en tempel för folket
Välsignar din stuga ditt hus
Att du kommer att hänga ikonen vid ingången
Alltid kommer du att bära ett kors
Och bilen mitt i allt
Åker sakta in i snödrivan
Du gå ut ljudlös från bilen och drivan
Säger "hade tur, allt ordnade sig!"
Enligt dig, genom svarta moln
Guds ljus som en hand
Som tills nu var borta någonstans
Ställer tillbaka dig mjukt på snön
....
Och nu har du inga ikoner ovanför dörrar
Som du lovade att hänga upp då
Du såg inte Gud med dina ögon
Fast Han var med dig varje dag
döden
Alla säger att döden är hemsk
Kanske har någon redan testat
Bara hur vågade de
Och var fick de det ifrån?
Alla får höra från barnsben
Gå inte dit, gör inte det, det dödar
Vi vågar inte lyfta blicken
Se vad döden har med sig åt oss
Vi är rädda för allt, för vad? är frågan
Slutet eller ovisheten
Kanske är det bara ett fönster
Som leder rakt in till evigheten
Eller återvändsgränd i slutet av stigen
Sista stegen in i mörkret
Det finns ingen ljus där framme
Slutet för mänsklighetens öde
.......
Bara tanken på det, tynger ner själen
Men jag tror att det inte finns något slut
Bara svårt att förstå på vägen
Vår skaparens syfte, avsikt och plan
barnets gråt
barnets säng
men barnet sover inte
en man vid bordet, en främling
sitter än
den här mannen han är äcklig
bara hostar och dricker ännu mer
tycker synd om min lilla mamma
hoppas han snabbt gå sin väg
men han tog av sig sin hatt
och tänker stanna längre
om bara pappa vore hemma
skulle kastat ut honom direkt
men min pappa, undrar varför,
bor inte med mig
kommer sällan och stannar ofta inte mer än en minut
som om jag vore en främling
alltså måste jag försöka
ta hand om min mamma
Kanske ska jag ta fram en slangbella
eller skrika kanske
eller sparka honom med mitt knä
kasta ut för gott,
men jag orkar inte detta
jag är ju inte stark nog
och så kommer barnets
höga, våldsamma gråt
