Jelena

Nu är det kanske på tiden att jag  skriver lite och förklarar om vad som händer med våran Rysslandsresa.
Som ni kanske vet så var den ursprungliga tanken att vi skulle vara där i ett år.
Men vi kan inte styra den ryska byrokratin. Det visade sig att Tobias inte kan vara i Ryssland medans han ansöker om att förlänga uppenhålstillståndet som de på ryska ambasaden här i Sverige och migrationscentret i Moskva sa att det skulle gå.
Inte nog med det...han var tvunden att vara utanför landet i 6 månader, det hade inte vi tid med.
Det visade sig också att den här lagen är bara någon månad gammal, Ryssland byter lagar hela tiden.
Så hur som helst även om man åker dit på det"vanliga sättet"som t.ex på ett privat visum så kan han få bara för tre månader max...sen måste han vara utanför landet tre månader osv.
Det var ett stort besvikelse för oss, men vi har tagit steget så få Gud lov att göra resten.
Vem vet, det kanske inte var menigen att vi skulle vara där hela året, kanske är det en prövotid, en förberedelse, det vet man inte, tiden får visa. Ibland blir inte som man hade tänkt sig här i livet. Man kan inte göra något åt det, utan bara att göra det bästa av sitrationen. Oron, besvikelse och ilska har gett med sig lite, därför kan jag nu försöka se positivt på allt som hände och lämna det.
Så då var det tanken att så fort vi kom tillbaka till Sverige så skulle vi söka nytt visum, åtminstonde för tre månader till.
Om allting hade gått bra med alla ansökningar och dokument så kanske skulle vi farit nu i mitten på december.
Men en natt slog det oss helt plötsligt att eftersom vi inte kunde vara där i ett år som vi hade tänkt så påverkade det allt annat.

Mitt pass och uppenhålstillstånd går ut till våren...dvs om jag skulle förnyat den i Ryssland nu skulle jag aldrig hunnit få det på tre månader som vi skulle vara där. Alltså skulle jag inte kunna komma tillbaka till Sverige.
Hade vi varit där ett helt år skulle jag har god tid på mig att förnya allt.. det var tanken.
Sen ska det vara kvar minst tre månader på passet för att man skulle få resa mellan länderna.
En annan orsak är väl lite med ekonomin att göra...eftersom det skulle nu blir sex resor istället för två.
Tredje orsaken är att eftersom församlingen har lagt ned så mycket av arbeter med gatubarnen på vinter, de har mer fram mot sommaren...då anårdnar de lägrer för gatubarn och utteliggare.
En av orsakerna kanske personligt för mig är att jag har tappat glädje och gnistan för det hela. Efter att jag fick veta att det arbetet vi kom dit för inte fanns längre i samma utsträckning.
Och ska man kunna göra något då ska man brinna för det, jag menar inte att jag inte brinner för iden längre..det gör jag absolut men kanske i nu läget.
Kort och gott så har vi kommit fram till att vi hinner bara en resa till och väljer att istället för att stressa sig iväg nu, tar vi det till maj, då hinner jag få mitt pass och uppenhålstillstånd och vi kan hjälpa till mer i deras arbetet med barn och ungdommar under hela sommaren.
Det känns skönt att ha kommit fram till det och just nu känns det rätt också.

Så nu söker vi lägenhet i Umeå(helst bara i andra hand till maj)det är svårt att hitta för så kort tid och nu snarast som möjligt.
Vi har varit och kollat på flera lägenheter, men att dra dit alla möbler för bara 4 månader,känns jobbigt.
Tack och lov har jag bara tagit tjänsteledigt från mitt förra jobb och hoppas att jag få komma ut till den tillbaka i januari.
T har däremot problem att hitta jobb, han söker och söker, skriver och ringen men just nu utan någon resultat.

Just nu bor vi I Rusksele i en liten stuga utanför hans föräldra hem, just idag fick jag jobb som en spring vikarie på dagis och skolan här.
Redan imorgon ska jag jobba.
Det ska bli kul att vara med och umgås med barn som är så bekymmer fria varelser och man kan inte låta bli att se på dem utan ett leende på läppar.
Det ska nog ordnar sig till slut försöker jag övertala mig själv. Det brukar ju göra det.