Jelena

Igår började dagen med att jag har äntligen kunnat sova i stort sett hela natten utan att frysa eller bli störd av rått-gnagandet och vara rädd för att de ska hoppa på mig och attackera oss.
Efter en rejäl frukost åkte vi till stan och träffade pastorn. Pratade och bad med honom. 
Där fick vi en rejält med mat.
Sen var det tid för att åka och dela ut mat för uteliggare, det började spöregna, om jag ska vara ärlig var man inte alls sugen på att att stå ute i regnet och frysa. Det man ville är att bara krypa under ett varmt täcke.
Vi kom dit iallafall. Även idag såg man några nya ansikten, man hörde hur "de gamla, som har sett oss redan"förklarade för de nya att vi var från Sverige. Det var extra mycket mat, både soppan och andra rätten var potatis med flera olika mackor och grönsaker, eftersom det var så kallt. Alla åt och åt och åt. Till en av männen fick jag fylla på the 5 gånger.
Vid slutet hade vi ett liten "vittnesbörd"eller snarare en uppmuntran från oss, om att inte ge upp och om att välja en rätt väg. Vi passade på och sa "hej då"eftersom det var varan sista gång för tillfället.
Efteråt delade vi ut en vittnesbörd böcker som församlingen hade tryckt upp. 
Många kom fram och kramade oss. En man kom fram och berättade för mig att han ville hänga sig och visste inte vad han ska göra, han ville ge upp, såg ingen mening med livet. Jag pratade lite med honom, till slut gick han med på att vi skulle skjutsa honom till pastorn. I bilen var han jätte nervös att träffa pastorn, berättade om sitt liv, att han hadde suttit inne i fängelset och att efter hans kvinna dog, blev han utsparkad från arbetet och boendet, han erkände till slut att det var spriten som gjorde mycket. Att innerst inne förstår han att sprit är ett falskt "glädje dryck" men han hade inte ork och kraft att stoppa det och stanna av. Till slut fick han prata länge med pastorn, resultatet blev att han fick åka till församlingens rehabcenter. 
Sen åkte vi på jakt efter barnhem. Vi hann att åka till två av dem. Den första kallades inte ett barnhem längre utan där bodde bara bybarn, en internatskola alltså. På det andra barnhemet var de jättetrevliga men hade jätte mycket att göra och bad oss att ringa senare och prata med rektorn.  Vi blev tipsade om ett annat rehabcenter där de hade samlat alla gatubarn. Efter en viss tid skickas de sen vidare till barnhemen.
På kvällen var vi bjudna till ungdomspastorn och hans fru som är från Ukraina. Dom hade den fräshaste och finaste lägenhet jag någonsin sett i Ryssland.
Vi var där till sent på kvällen och hade det jätte trevligta samtal. De hadde tre små underbara, vackra barn, den minsta var 5 månader bara.
Det är klart att vi fick massor av råvaror med oss, tomater, lök osv.