Jelena

Hej på er alla där hemma!

Nu är vi på väg hemmåt igen, äntligen. I tisdags så packade vi ut allt ur lägenheten i stan och tog farväl av våra vänner. Sedan dess har vi varit i byn där jag är skriven och min syster bor. Här så har vi försökt att registrera vårat äktenskap och ändra mitt efternamn. Vi har tre problem, ett är att vi är gifta i en kyrka och utav en pastor. Myndigheterna här hävdar att det inte är ett statligt bröllop och vägrar att godta det. Det andra är att på vårat apostille på våra dokument är vit (en apostille är en dokument som försäkrar att översättningen är gjord av en auktoriserad översättare). Dom hävdar att den ska vara kommuniströd men den är vit. Att det ska vara en sån skillnad vilken färg det är. En tredje sak är att dom tycker att Lycksele kommuns stämpel ser förfalskad ut.

Måste säga att vi verkligen har börjat sakna efter Sverige och lugnet där. Och all våra problem med den ryska byråktatin är pricken över i:et.

När jsg beklagade mig hos myndigheterna och sa att vi har nu i 2 års tid försökt samla på oss rätt dokument och åka hit och dit så fick hon bara till svar

- Två år! Ja det är då ingenting, det finns dom som har hållit på i fem...

Uppmuntrande

Vi har vilat ut solat och badat, shoppat lite, och besökt vänner här som vi inte har hunnit hitentills.

Vi hann även besöka församlingens rehabiteringscenter för alkohol och narkotikamissbrukare.
 Det var bara män där, men de var jätte trevliga och roliga. Vi fick vittna och berätta om våran väg till Gud.

Vi han en lång, dryg och farlig väg kvar att köra. Vi läste i tidningen att ett kort stycke, ca 35 km, av vägen mellan Chelni och Kazan så hade det dött 5 personer efter nyår till Maj. Inte undra på att den kallas för dödens väg.

Vi kommer att stanna till under vägen och hälsa på hos folk så vi är hemma först natten mot den 16 om allt går som planerat.
Imorgon bär det av till Chyvashien, jag ska visa upp för Tobias barnhemmet jag bodde i och byn där jag bodde innan barnhemmet.

Mvh Tobias och Lena