Jelena

Nu har det gått utterligare några dagar.

I tisdags samlades vi i en grupp som vill jobba/hjälpa till med barnhem och svårt alkoholiserade familjer.
Vi planerade vad vi hade för mål, vilka steg som behövs för att nå detta målet och hur vi ska gå till väga.
Kom överens om vem som skulle ansvara för vad osvd.
Jag och Tobias till exempel fick ansvar för inköp av presenter till barnen, Tobias ska spela gitarr, jag ska vara mycket med barnen, vittna och prata med dem.  
De har redan fått kontakt med några barnhem som vill att man kommer dit och ha fester/aktiviteter för barnen.
Vi kommer att fortsätta att planera dessa resor till olika barnhem runt om här i regionen.
Ska även söka sponsorer och börja dessa resor så fort vi få möjlighet.
Det är redan några rektorer på barnhemen som har bett om att man ska komma till dem.
Så tacksam att vi få komma dit och att det är så öppet.
Fast det finns även barnhem som är stängda fortfarande.

Jag blev så överaskad, glad och tacksam för att det finns så många som vill hjälpa till med det.
Vi blev till och med så många att vi kanske ska dela upp oss i två olika grupper.
Så kan man åka till två barnhem samtidigt.
När vi var här i höstas och framförde våran längtan så fanns det inget sådant arbete här, även att det var många som ville och var intresserade.
Nu när vi kom tillbaka och såg att de börjar på starta ett sådant grupp blev jag så glad.

Jobbiga sifror att höra.
Av tio barn som växer upp på ett barnhem
så hamnar 4 av dem i svårt alkohålmissbruk
4 av dem hamnar i kriminalitet
1 av dem mördas
1 av dem lever ett någorlunda "normalt"liv.

Igår var vi och delade ut mat för uteliggare. Solen gassade, det var +20 grader varmt(minst)och det kom människor som hade fortfarande vinterkläder på sig. Det kändes som de hade på sig allt de ägde.
Vissa sa att de inte har hunnit  tina upp från vinterns kyla.
Vi förundras fortfarande över hur mycket som ryms i deras små magsäckar.
De åt och åt och åt...fast det var bara skin och ben.
Det kom bara 20 tal pers..eftersom många hade fått jobb utan lön.
Annars var det platser för 50 tal personer, som fyllas lätt under vinterhalvåret.
Många hade med sig en burk som man fick fylla på med mat, så att de klarar sig under veckan.
Tolja (tanterna som jobbar där kallar Tobias för den här ryska namnet)
fick ordet på slutet och vittnade för dem och berättade om hopp och Guds kärlek.

I slutet när allt var bortstädat och alla hade gått stannade två fulla män kvar och pratade med oss en lång stund.
Först var de mest intresserade av Sverige men sen började dem berätta mer och mer om sina "hopplösa liv".
Vi sa att det går att vända deras liv till något bättre med Guds hjälp.
 De trodde inte att det var möjligt eftersom de har så många "barrierär" att gå över.
Jag skulle kunna skriva mycket om allt vi pratade men man kan bara summera att det kändes som ett bra och givande samtal.