Berg och dalbana....
Ena dagen är man på topp, allt är ljust, fylld med glädje och hopp.
Andra dagen är allt mörkt, grått och trist.
Livet är som berg och dalbana.
Upp och ner, ner och upp.
Tänk att tappetseringen av lägenheten kan få en att må bättre.
Igår blev det äntligen klart.
Med det känns som ett nytt liv har börjat.
Med ny, ren och fräsh blad.
Även om allt stormar omkring så har man ett trygg och fint hem att komma till.
Med jobbet är det sämre med, men det känns relativt lungt ändå.
Jah har fått förtröstan på Gud tillbaka.
Då känns allt genast mycket lungnare.
Jag kanske ska för första gången översätta en bok från svenksa till ryska.
"Helighets längtan" av Peter Haldolf.
Ryssarna behöver en sån bok.
Det är gratis men bra erfarenhet för mig.
Oj vad jag har lust att hälsa på i helgen. Både för att träffas och se på hur fint det blev med de nya tapeterna. Vad roligt att humöret är på den övre halvan. Du ska se att sen när solen börjar värma snart så blir det ännu bättre. En stor, stor kram från mig.
Ja, humöret är som vädret ungefär. Det kan vara skönt att tänka att det är alldeles i sin ordning. Ingen kan vara glad jämt. Som jag sa förra gången, det kan vara bättre att se på världen med kaos som utgångspunkt:
Vi lever i en ond värd, från och med syndafallet är det världens grundinställning ("default"). Kaos råder, folk mår sämre och sämre. MEN i allt detta finns det ändå något gott som glimmar till då och då. Det finns glädje, det finns kärlek, bäbisleenden, osjälviskhet, förlåtelse... Våra kroppar blir ofta skadade, men de har kvar en fantastisk gudagiven förmåga att läka sig själva. Mitt i denna av ondska ockuperade värld finns en motståndsrörelse. VI är en del av denna motståndsrörelse som inte spelar efter hatets och hämndens spelregler, utan efter Kärlekens. Som ett litet frö i den mörka jorden spirar det fram ett annat rike som en dag kommer att tränga undan ockupationsmakten. Fast inte genom våld, utan genom Förlåtelse och självuppoffrande Kärlek i Handling.
Som (med Jesu ord) en liten oansenlig bit jäst som bakas in i en deg och till sist får hela degen att jäsa. Det kan inte ske utifrån, uppifrån genom politik och lagar, eller ens genom att predika Guds tio budord. Det kan bara ske inifrån, underifrån, nästan osynligt, genom att följa Jesus och bli mer lika honom. När vi ber eller hjälper en vän att lära känna Gud, DÅ BRYTER LIVET FRAM. Livets källa banar sig en väg genom den döda, förtorkade jorden och bevattnar vår döende värld tills den grönskar igen. En dag kommer kaos och elände inte längre att vara "default". Världen kommer att bli hel igen. Tänk att Gud låter oss vara med och bidra till alltings upprättelse! (Det är ju VI som har ställt till med eländet från början!) Det är ungefär som när barnen har slagit sönder något. I stället för att köra ut dem och själv sopa ihop resterna, kan en tålmodig förälder låta barnen vara med och ställa allt till rätta. De får hjälpa till och plocka ihop skärvorna, stryka på lim och pussla ihop den dyrbara släktklenoden igen. Det är förlåtelse och upprättelse, att få vara med trots att man borde blivit utkastad.
Precis som oväder och vackert väder ger omväxling och tid för eftertanke, kanske dåligt humör och gott humör kan lära oss någonting viktigt. Vi har inte förtjänat varken solsken eller glädje, men ändå får vi det till skänks emellanåt! Visst är Gud nådefull mot oss!
KRAM!
Oj, sorry! Det var inte meningen att skriva ett helt blogginlägg här i kommentaren. Det bara kom! Jag tror jag tar med mig det till min egen blogg också. Jag har länge tänkt på det där men inte fått ner det på "papper" förrän nu!
