Jelena

Igår fick vi äntligen veta att inbjudan för Tobias är på väg.
ÄNTLIGEN, det har känts de senaste dagarna att vi aldrig kommer iväg,det ända vi kunde göra är att vänta.
Vi båda två brukar vara tålmodiga personer men den senaste veckan har det vart svårt att håla humöret och tålamodet.
Det mest frustrerande är att vi inte kan påverka eller göra nått för att påskynda det hela, det ända vi kan göra är att be, hoppas och vänta.
Men nu är det max två veckor tills vi få inbjudan och en vecka att fixa visum sen far vi. Egetligen bara en vecka senare än vi hade planerat.
Jag fatar inte vad myndigheter har för sig egenligen, tog över två månader att göra inbjudan för dem.
Nu kan man börja att packa snart.
Bilen är på sista sörvisen, så att den är någorlunda fräsh och pålitlig, åtminstonne till vi kommer fram=)det är så mycket som krånglar med den, jämt är det nått, jag litar verkligen inte på den. Sämsta köp någonsin...men men lätt att vara efterklock som man brukar säga.
jag har körkort...snart är allt klart.
Pratade med släktningar där borta i det "stora landet", de lätt nästan gladare än jag att vi äntligen ska komma.
Men farbror kunde inte låta bli att försöka döda glädjen med att, "det är så farligt att resa med bilen i Ryssland, att det är ännu svårare för utlännigar att vara där" osv...dvs inget nytt för mig.

Idag har arbetsdagen gått fort, cheferna var borta, inte så mycket jobb.
Äntligen fick göra annat; laga karmar, det var mycket roligare, kreativt, rogivande, bäst av allt är att man inte tänkte på klockan hela tiden och att tiden bara flög iväg.
Jag kände mig nästan som en doktor vid operations bordet, när jag lagade karmar=)
"här behövs det limas. här spacklas, här tryckas till, här putsas, och skäras lite här och där och resultatet blev god"
Man blev inte lika trött i fötter, rygg, nacke och huvudet.
Jag orkade till och med att ställa mig och lagade mat för första gången på riktigt riktigt länge=)
Efter maten gick vi på promenad i skogen och passade på och plockade lite bråbär, men jag blev ganska fort less så jag lämnade Tobias och gick hem.
Nu ska jag dusha och sen fortsätta att läsa på en jätte spännande bok, som jag har höllt på med länge nu.
Poka vam vsem...

Det är inlägg nummer 100 för mig, oj,har jag skrivit såå mycket, helt sjukt, det ska jag fira med lite kort från foto kursen och helgen i Härnösand.
"fotografen"

Härnösand

Igår gick dagen fort.
Med fint sol lstrålande vädret som bakrund till en kille som döpte sig i vindelälven.
Sen fortsatte vi alla till logen, eller rättare sagt, vi satt ute, det var en predikan(som, om jag ska vara ärlig inte kommer ihåg så mycket av den, annat än att man ska vänta sig MER av Gud)
God fika som avslutning, middag hos svärföräldrar(på deras fina altan)
Sen åkte vi hela bunden till stan och såg på bio, nämligen filmen Arn(andra filmen).
Även den här filmen som första blev jag besviken på.
Kostar så mycket att göra den och blir inte så mycket bättre än alla svenska filmer jag har sett.
Mimiken, känslor, inlevelse osv allt det saknar jag i svenska filmer, varför väljer man "stjänor"som inte kan spela?
Manuset är inte heller så bra, men kläderna i filmen ska jag inte klaga på.
Det är klart att jag inte kan dra alla svenska filmer över en kam, men dem jag har sett har inte vart någon höjdare.
Därför undviker jag svenska filmer.
Ofta blir det också lååångtsamma filmer, men det mesta jag stör mig på är att de inte kan spela, det blir så dött, så trist av något som skulle kunna bli något jätte bra. Ja ja..slutet var gripande iallafall, då fick man se åtminstonne lite tårar.
Idag var min första arbetsdagen på två veckor, ursh, så trött man är i fötter och ryggen.
Nu ska vi vara ute med byborna och äta surströmming, nice..eller..hm..så där...
P:S det var ändå ganska intressant film, ska man se den ska man göra det på bio, annars tror jag den blir ännu sämre.

En vecka i Härnösand.

Jobbigt, tungt, stressande, intensivt, myycke folk från hela Sverige, roligt, lärorikt, nyttigt, senna kvällar, tidiga morgonar...
med dessa ord och många fler skulle man kunna beskriva denna intensiva veckan.

Hela kursen gick ut på att förbereda oss som ska till olika delar av världen.
Vi var nästan 90 ungdommar som skulle ut i olika delar av världen.
Det första som hände när jag kom dit är att alla redan visste, vem jag var, att jag har tagit körkortet osv.
Folk som man aldrig har sett kunde komma och säga"Grattis till körkortet"eller"är det du som är fru till Tobias"
eller"Hur känns det att resa ut, oj kan du så bra svenska, är du ryss" m.m
Det var både konstig känska att de visste redan så mycket om mig medans jag visste inget om någon av dem.
Det var också väldigt roligt och man blev rörd att alla brydde sig verkligen.
På måndag då fick man vara verkligen i centrum av våra ledare, ska inte gå in på det så mycket men jag kände mig så otroligt välkommen.
De flesta som var där var verkligen"osvenska"=)de var inte alls tråkiga, reserverade svenskar, kanske för att de som var där ska ju åka ut med olika organisationer då ska man kunna vara öppen och social.

Jag förundras hur det lilla Sverige kan samla så många ungdommar som vill åka ut och hjälpa fattiga länder.
Det som förvånade mig också är att många av de som var där inte alls var kristna, men ändå ville åka ut och tjäna folk.
Orkar inte ens att räkna till vilka länder alla skulle till, men kan lugt säga att det var runt hela världen, ställen som inte ens jag hört talas om, t. ex Jemen.
Vi hade lektioner om globalisering,demokrati,biståndsfrågor,uländernas problem och många fler ämnen.
Mina bästa dagar var de två dagar då det var Workshops, man fick välja mellan musik, pedagogik, skrivande, data, film, foto, berättande. Jag valde skrivande och foto så klart=)

Skrivande, då fick man prova på att skriva krönikor och reportage, det var lärorikt, intressant, men ack så stressande och pressande, helt plötsligt upptäcker jag att jag är helt värdelös på att uttrycka mig och på att skriva, jag får väl skylla på att det är inte mitt modersmål, men kan jag ens utrycka mig bra på mitt modersmål?
Den feedback jag fick av läraren är att jag "beskrev naturen väldigt bra men texten behövde bearbetas mer".
Vi fick gå på gator och intervjua folk, och det var såå svårt, vad är svenskar  rädda för egentligen?
Förrästen igår, sista dagen,då valdes några av personerna som skulle läsa upp det de hade skrivit, och Tobias var en av dem, han hade skrivit en ironisk krönika om miljö som alla gillade och skrattade åt, jag var jätte stolt över min make som är så klock och duktig.

Andra dagen valde jag Foto, och det var det bästa på hela veckan, jag Älskade det, på förmidag gick vi igenom om hur kameror fungerar och mycket det tekniska.
På eftermidag skickade vi ut på Härnösands gator och hade 2 uppgifter, att ta porträtt bilder och en bild på tema"kraft",
man fick inte fota kraftledningarna=).
Jag njöt av allt, att ha en grymt värsting systemkamera att leka med av att lära mig.
Sista dagen var jag en av de som skulle presentera min porträtt bild och vi som gick den kursen fick ett stort uttskrift av våra"kraft"bilder som vi hängde upp på väggen och sen gå runt och visa för alla.
För en gångs skull blev jag riktigt nöjd med mitt arbete, jag fångade en fin portrett bild på en bonde(som såg inte alls ut som en bonde, var i min ålder osvd)
Min kraft bild tog  jag på ett stort stenblock, jag tog en liten bit av den,zomade i mitten och suddade ut på sidorna, den blev jätte häftig.
Min foto lärare var jätte nöjd. Man kan se länge på den, det kan se ut som en träd stomme, eller att det rinner vatten på stenen, jag fick med mig bilden hem,ska försöka lägga upp den  på bloggen senare.

Det är så spännande hur man kan förenas med folk som har samma sort drömmar.
Det som var annorlunda för mig är att jag åker ju inte ut till ett helt främmande land, utan jag åker till min hemland.
Jag har språket, det blir nog inga kultur krockan för min del som för de andra osvd. För de andra är det helt nytt och spännande.
Men  visst blev man peppad på att åka ut.
Nu vill vi komma iväg.

p:s orkar inte läsa igenom och rätta...måste gå nu

Igår körde jag med mina kompisar som var hos mig hela veckan i Norrland till Härnösand, där sa vi hejdå till varandra och de fortsatte söder över med buss. Det känns lite vemodigt nu när våran resa till Rysslans börjar på närma sig och man måste säga hejdå till alla sina vänner som man inte kommer att träffa på ett år.
Vi hade jätte bra vecka, efter Umeå for vi till Bäsksjö, på fredag kom solen fram och vi rode båt över sjön, det blåste dock mycket så det tog sin lilla tid att komma fram. När vi var framme grillade vi korv och pappa Jonny introducerade flickor i hjortron plockning som de har aldrig varken sett, smakat eller plockat tidigare.
Jag stannade i Härnösand hos Tobias som har vart här i en vecka nu. Vi hade ledig dag igår, var på starnd promenader, åt ute ,såg på batman filmen, som var ganska bra för övrigt, lite väl lång och hemsk men bra, kan rekomenderas.
Avslutade dagen med natt promenaden under ett stark mån sken.
Det är så vackert här, staden är omgiven av havet och öar.
Nu ska jag stanna här hela veckan och kommer  också att vara med på utbildningen.
Det är en utbildning som PMU organisationen(Sida) ordnar för "praktikanter "som ska ut till olika delar av världen.
Det är obligatoriska lektioner i två veckor och en vecka var i juni i Stockholm.
Ska bli spännade att träffa olika människor som ska ut och tjäna världen med det de kan.
Här är det mycket folk svårt att komma ihåg vart alla ska och vad de heter, men alla är jätte trevliga.
Måste gå nu till "första hjälpen" lektionen.
Kort kommer senare....

Yes"!!!!nu har jag äntligen tagit körkortet=)
från första gången, nu kan jag andas och leva igen.
Kan inte fatta, så mycket tid och så mycket pengar för en halvtimmers uppkörning...sen var allt helt plötsligt klart.
Undrar hur lång tid det kommer att ta att vänja sig vid att man har körkort,känns konstigt.
Vilken frihet, nu kan vi åka till Ryssland när vi vill=)
Jag skulle kunna skriva så mycket om den här stora dagen, men nu släpper all spänning och sömlösa nätter så nu håller jag på att falla ihop av utmatning.
Nu när man har fått tårta och presenter av mina svärföräldrar.
Hela den här vecka har jag kompisar från Uppsala här hos mig...så skönt att få kunna umgås med vänner igen utan att tänka på körlektioner och körkortet...
Imorgon bär det av till stor stan Umeå=)

Jag vill lära mig förlåta
Jag vill lära mig att älska
Jag vill lära mig att leva
Andas djupt

Jag vill lära mig att vänta tålmodigt

Och när jag har väntat inta ta och bara ge
Jag vill lära mig att flyga
Med ett lätt hjärta in i himmelen

Jag vill lära mig att skapa

Växa växa ännu mer
Jag vill lära mig läka
Sår på kroppen; hjärta och själen

Det är krig mellan Georgien och Ryssland.
Varför kan man inte bli nöjd med det man har? Varför vill follk ha mer?
Allt handlar om makt, girrighet och ekonomi, det finns mycket olja i de här områderna.
Väst stöder Georgien vilken kanske kan bli lite problem för min man som är svensk(europeer) att bo i Ryssland.
Ryssland är nog misstänksamma mot alla utlänningar, nu blir misstänksamhet ännu större.
Vi få hoppas att det inte påverkar vårat visstelse i Ryssland(speciellt för min svenske man)

Här i byn har vi inte haft ström sen igår eftermiddag. Varmvatten är slut, alla matvaror i kylen och frysen badar i vatten. Telefonerna funkar inte heller varken mobil eller vanlig. Inget att laga mat med eller på. Det är som det var i Ryssland när jag var liten. Tänkt att idag är man såå beroende av ström.
På jobbet var den längsta dag hitils, vi kunde inte göra så mycket annat än sitta och prata, till slut fick vi gå hem vid lunch, blev en kort dag. Affären var stängt p.g.a strömavbrått så då fick man sitta och äta mackor till luch.
Ingen vet riktigt varför det blev strömavbrått så länge, några tror att åskan slagit ned i fyra tranfarmatorer.
Det regnade så kraftig igår att man knappt såg vägen när man körde in till stan.
En bil var på våran sida av vägen och det var nära en krock där, men vi klarade oss.
Imorse var det så dimmig, så mystiskt ute.
Konstig dag helt enkelt...
Nu ska jag på körskola och sen till Bäsksjö över helgen.

Nu är halkbanan avklarad också.
Det var såå grymt kuuul.
Jag hade jätte roligt.
En steg till närmare körkortet=)
Fast jag blev lite besviken att det var bara fyra banor och de var inte så hemska och svåra som jag hade förväntat mig.
Efteråt var vi och körde i Umeå, hade en huvudvärk hela dagen men nu börjar det släppa.

Oj antal läsare steg efter min sista inlägg=)
Har aldrig haft så många läsare som idag=)
Det märks vad folk läser om...

Det är det ända man har hört om de nästan tre senaste veckorna.
PRIDEFESTIVALEN!!! i alla media, tv, radio och tidningar.
Less bli man, vad är det som är speciellt just med just den här festivalen?
Varför blir radiopratare helt galna så fort någon har nått negativt att säga om den här festivalen?
Är det kanske för att många som pratar där är homo själva?
En annan sak som jag har tänkt på när jag lyssnade på radio idag.
Ska inte radiopratare vara neutrala och opartiska i politiska och andra sort frågor?
Får de säga sitt tycke. sim menning?

Vilken helg!!!
50 års fest med massa folk, bröllop, övningskörning, en snabbis till Bäsksjö.

Idag fick jag ett samtal från Ryssland.
Äntligen, nu börjar det sakta men säkert gå lite framåt ändå.
Kanske redan om tre/fyra veckor är alla papper klara och vi kan sticka till Ryssland.
De här senaste månaderna har Rysslands resa kännts såå långt borta.
Trodde nästan att vi aldrig kommer iväg. Att resan blir inte av.
Det har krånglat med papper(från Ryska sida den här gången)nya regler, nya lagar och allt blir svårare och svårare med åren. Dokumenter ska skickas runt i hela Ryssland(nästan)innan man få en godkänande för Tobias att komma och bo i Ryssland. Men vi tappar aldrig hoppet. Jag håller med med en rysk ordspråk att "att hoppet dör sist av allt".
Vi har väntat och väntat på någon sort besked till slut som man brukar säga "den som väntar på nått gott, väntar aldrig för länge"=)

Puh.. det är sååå mycket den här veckan.
På söndag hade vi en släkt träff(på min sida)i Umeå. Kom hem klockan 12 på natten(jag övningskörde heeeela vägen, det var kul fast man var  jätte trött)
Dagen där på; på måndag så var det min första arbets dag, upp klockan 06:00.
Det var sååå tugnt att palla sig upp och det är det fortfarande fast man har jobbat nu i tre dagar och borde har vant sig vid det här laget. Kontsigt nog det är tyngre och tyngre för varje morgon att kliva upp ur sägen, imorgon kanske jag inte klarar av att komma upp alls ur sängen.
På dagarna jobbar man till 16 sen har det blivit nån aktiviteter till sent på kvällarna.
På måndag kväll efter jobbet då var det stressigt. Tobias fylde år då och hade bjudit, jag tror vi blev till slut 15 pers i vår lila lägenhet. Inte hann jag göra någon tårta...bara liten kladkaka och det blev en  köpt liten tårta men tur att svärmor gjorde en god stor tårta som hon hade med sig, annars skulle aldrig räckt. Där gick hela måndag kväll.
På tisdag kväll var vi bjudna till svärföräldrar, det har börjat komma folk från södra sverige till svärmors kallas.
Sen åkte vi till mårdseleforsen...där gick hela tisdag kväll.
Idag fyller svärmor år, så vi fick ta ledigt sista timmen från jobbet, byta om och åkte till svansele och åt där på en vildmarks restaurang, det var jääätte gott. Vi var typ 11 pers.
Nu har vi just kommit tillbaka och egentligen har jag tjuvat den här tiden, det är menningen att  jag ska förbereda en insamlings grej till Ryssland till på festen på fredag men jag har skickat Tobias att göra det.
MIna fötter knappt bär mig.
Snart ska vi över till svärföräldrar igen..kanske blir det bad idag också och massor av fika.
Imorgon efter jobbet börjar vi förbereda till den stora festen på fredag så då kommer att gå åt hela kvällen imorgon också. På fredag ska jag ta ledigt från jobbet och kommer att hjälpa till hela dagen med festen som ska börja kl 15.
På lördag ska vi på ett bröllop.
Kanske, men bara kanske blir det fri dag på söndag och då kommer jag nog att sova hela dagen.
Men inte ska man klaga, det är roligt också, men när man har ont i fötter och få inte mycket till sömn och ända ska upp och jobba som vanligt..då känns det  i kroppen.
Nu blev det massa ord, jag förstår knappt själv vad jag har skrivit..men men vem bryr sig....

Idag har man fått mycket träning, vi bar tunga bänkar och bord inför öppet hus som min svärmor ska ha på sin födelsedag.
Det var länge sedan man bar så tungt, så man är helt slut nu. Kanske också för att vi la oss sent som vanligt igår och är seg idag. Anledningen varför vi la oss sent är att vi såg nästan tre timmars film om konflikten mellan palestinier och israeliter. Filmen var sannings basserat och var gjort nästan som en dokumentär.
Den var hemsk, alla sköt, dödade varandra på olika brutala sätt. Jag brukar kunna se sånt utan problem men det vart för mycket så här innan man skulle sova. Resultatet blev att när filmen var slut  så var jag såå arg och sur på alla, speciellt på maken som valde filmen.
Fast jag måste också erkänna att nu förstår jag bättre var det här konflikten handlar om.
Att hatet och ge igen kan vara så mycket  starkare än medlidande, kärlek och förståelse för varandra.
Att det ända utvägen man ser är att döda varandra. Tragiskt.
Att människor få ofra sina hem, familjer och livet och det blir bara värre och värre.
Det är som en ond cirkel som aldrig stannar eller tar slut.
Nog om tråkigheter...till något helt annat.
Igår bjöd jag svärföräldrar för första gången sen vi har flyttat hit på en ryskt mat, marinerad shashlik med potatis allt det grillade vi på en grill, det tog lååångt tid och potatiset blev inte genomstekta och köttet blev tort. Till maten var däremot jätte god sallad med majonäs och sås som jag har hittat på själv.

Nej det här går inte..man kan inte ligga och vara sjuk hur länge som helst.
Nu ska jag palla mig upp...för det är mycket som ska göras.
Först och främst ska jag städa undan lite all snor -papper som ligger överalt och diska upp bergen med disken.
Sen måste jag börja packa.
För imorgon då sticker vi "världen runt"eller rättare sagt sverige runt=)nja iallafall nästan hela sverige=)
Första stopp blir i sveg och på tisdag fortsätter vi neråt landet...få se om vi åker ända till malmö eller öland...tiden får visa.
En hel vecka på resande fot med bilen..det ska bli kul att hälsa på alla kompisar som man inte har träffat på länge.
Hoppas bara att jag slipper snorande och hostande.

så vi kanske hörs så smånningom.......

är sååå sjuk att jag ligger i sängen 3 dagen i rad....
kul medans min semester flygger i väg...
har försökt kurera mig med allt som bara går...

Igår natt var min längsta och jobbigaste natt på läänge.
Har aldrig sett sååå mycket mygg innomhus förut.
Det var stjockt med mygg, överallt, och dem lät som när man är på myren och plåckar hjortron.
Halva natten gick åt att jaga bort och döda alla mygg(och förstöra tapeterna i lägenheten som vi hyr i andra hand över sommaren bara)...men det kom bara fler och fler.
Tobias tog till och med kort men jag orkar inte lägga in den.
Till slut upptäckte vi vart dem kom ifrån. Det krävdes att vi stängde alla luftgångar och 3 myggdödare.
Till slut blev vi av med de men nu är det sååå varmt här så att det nästan inte går att andas.
Det få bli att sova på golvet inatt om ens det hjälper.
Jag har blivit förkyld har ingen röst bland annat...så det blir ingen Umeå resa=(
utan en lugn dag hemma i sängen.

The analysis indicates that the author of http://lenysik.blogg.se has the type:

Vårdaren

"Har du det bra?"

Vårdaren (the relater) föredrar att förlita sig på sina sinnen, det man kan se, höra och ta på. När de ska fatta beslut om något föredrar de att göra det med personlig värme och hur beslutet påverkar människor. Hur viktig frågan är för dem själva eller andra de bryr sig om är oftast det första de tänker på, medan den rent logiska analysen kommer först i andra hand.

De är mycket mer intresserade av fakta om människor än om fakta om saker och brukar därför ha ett smidigt socialt liv. De brukar trivas bäst i arbeten där deras omtanke om andra personer kommer till sin rätt - gärna arbete med barn och äldre, socialt arbete, försäljning (om varorna är konkreta) och serviceyrken.

Det som framförallt driver Vårdare är bra relationer med andra människor. Det kan vara både känslan av närhet med andra människor i nuet (att få hjälpa till eller bli hjälpt) eller upplevelsen av trygga och stabila långsiktiga relationer (familjen, vänkretsen, medlemskap i sammanslutningar etc ). De framstår ofta som sociala och personliga på gott och ont. Vill du få en Vårdares uppmärksamhet - pröva "hmm... skulle du kunna hjälpa mig med... eller hur mår du?".

Man kan ofta känna igen Vårdare på att de ofta använder ord som beskriver människor, känslor och deras uppfattning om dem.

Nu är lappis slut, =(lite vemodigt men skönt också. På lördag var det fullt med folk i det stora tältet.
Många kom till tro. Det finns mycket att skriva om dem här 10 dagar som har gått men just nu hinner jag inte.

Igår var jag hela dagen på en möhippa, det var jätte kul att ha en tjej dag, jag har glömt bort hur 15 tjejer som pratar samtidigt kan låta och det gick upp för mig  hur mycket tjejer pratar, i jämförelse med killar=)

På fredag  hann jag till och med övernatta i Bäsksö. Dorrit och Angelinn rövade bort mig=)
Jag hadde glömt bort att jag skulle tolka dagen där på så Tobias fick ta det och han klarade sig galant=)
Skönt att ha en avbytare=)
Snart ska vi fara till Skelefteå och hälsa på ett par kompisar, imorgon ska vi hälsa på ett par kompisar i Lycksele,
på onsdag ska vi träffa ryssar för sista gången(sen far dem)på torsdag ska vi till Umeå en sväng.
Sen blir det fjälvandring för Tobias del och då har jag hela helgen för mig själv.
Skriver nu för att jag är inte säker om jag hinner skriva nått mer i veckan.

Solen skiner och magen kurrar=)