Jelena

Föra helgen hade vi vårat sista pilgrim med ungdommarna som vi har möjlighet att vara med om.
I onsdags började barnläger, Tobias har varit där nästan varje dag innan onsdag och hjälp till med att sätta upp tält och gräva toaleter=)
Igår träffades vi med gruppen som åker till barnhem och gjorde upp ett program till nästa besöket.
Som blir förhoppningsvis nästa vecka.

Idag åker vi till Tatarstans huvudstad Kazan, för att vara med på våran kompis bröllop imorgon.
Det ska bli roligt för Tobias att äntligen få se ett ryskt bröllop.
För visso är det ett kristet brudpar så den blir lite annorlunda än äkta rysk bröllop, men de flesta traditionerna är med.
Dagen börjar med att brudgummen köper ut bruden, brudgummen få flera hinder innan han kan nå bruden
sen åker de och viger sig borgligt.
Sen är det kyrkliga vigsel efter det åker de i bilar runt i stan, unnefär som i Sverige.
Precis innan festen få brudparet salt och bröd  på ett lakan som de få smaka av.
Festen kan pågå i 1 till 3 dygn.
Det är lite kortfattat om hur en rysk bröllop går till.

Nu var det ett tag sedan man skrev här igen.

Det blir lite svårt att hinna med bloggen när det händer så mycket här och när man inte har riktig internet uppkoppling.

Den senaste veckorna har vi varit på "pilgrims camp". Denna camp har dom varje helg.

Ena gången har vi åkt till pastorns stuga som ligger utanför staden andra gången åkte vi bara ut i skogen och sov i tälten som vi har tagit med oss. Det vi gör där är, samlar alla ungommar/tonåringar.

Mest från kristna familjer som går i kyrkan men vars barn inte går i kyrkan.

Men även också som inte är kristna.

Vi åker dit på fredag kväll, äter gott, bastar, umgås, samtalar, delar upp oss i grupper, väljer gruppens ledare osvd.

Tidigt på morgonen eller natten få man olika uppdrag. Uppdragen består i att ta sig fram till ett mål och gå efter en bestämd väg på karta.

Förra fredagen hyrde vi en lägenhet, en tvåa..så att man kan ha långväga gäster hos oss.

Vi har tyvär hunnit vara där i två kvällar som var fullt med ungdommar från kyrkan.

Äntligen har man eget och kan bjuda dit folk. Har alltid vellat ha ett öppet hem.

Det var några ungdomar som stog ute och undrade varför vi har så mycket folk hos oss och vad är det egentligen vi gör där.

De undrade om de kunde ansluta sig till oss.

Innan vi bestämde i lägenheten med alla andra om det gick bra, så hade de hunnit gå=(

Vi har haft det jätte trevligt.Men tyvär har vi inte så mycket porslin.

Förra måndagen var vi tvungna att åka till Kazan(huvudstan i Tatarstan) för att förlänga vårt papper på bilen.

Det här gången gick det mycket smidigare och fortare.

Förra gången var vi där en hel dag medans den här gången tog det drygt en timme.

Byråkratiska saker går lite framot här...istället för att springa till olika personer så gjorde allt en person.

Vi passade på och hälsade på våra vänner där och sov över till på tisdag.

Därifrån for vi till byn där mina syskorn bor.

Förra onsdagen har vi varit hos myndigheter och kollat igen om det går bra att ändra mitt efternamn.

Den här gången fick vi prata med rätt person som visste allt och berättade vad som behövdes och hur man skulle göra det.

Och i bästa fall hinns det innan augusti, vilket var tveksamt.

Sedan dess så har jag varit och hälsat på släktingar över dagen i Sjuvashien medans Tobias åkte tillbaka till Tjelnij för att vara med på campen.

Idag har vi fått i ordning vårat internet(äntligen) så nu kanske blogginläggen blir lite fler....

kan tyvar inte skriva sa mkt just nu

om ni undrar varfor vi har inte skrivit har ar det for att vi inte har internet an

vi har hyrt en lagenhet fran forsta juni och har inte lyckats fa in internet dit an

kan bara saga att det hander mycket har

allt ar bra och  tack sa mycket for alla era mail, komentarer och boner 

stora  halsningar fran oss i ost

vi ska forsoka ordna internet och skriva mer om vad som har hand och vad som hander och kommer att handa

hahha det blir sa roligt utan svenska bukstaver

Nu har det gått utterligare några dagar.

I tisdags samlades vi i en grupp som vill jobba/hjälpa till med barnhem och svårt alkoholiserade familjer.
Vi planerade vad vi hade för mål, vilka steg som behövs för att nå detta målet och hur vi ska gå till väga.
Kom överens om vem som skulle ansvara för vad osvd.
Jag och Tobias till exempel fick ansvar för inköp av presenter till barnen, Tobias ska spela gitarr, jag ska vara mycket med barnen, vittna och prata med dem.  
De har redan fått kontakt med några barnhem som vill att man kommer dit och ha fester/aktiviteter för barnen.
Vi kommer att fortsätta att planera dessa resor till olika barnhem runt om här i regionen.
Ska även söka sponsorer och börja dessa resor så fort vi få möjlighet.
Det är redan några rektorer på barnhemen som har bett om att man ska komma till dem.
Så tacksam att vi få komma dit och att det är så öppet.
Fast det finns även barnhem som är stängda fortfarande.

Jag blev så överaskad, glad och tacksam för att det finns så många som vill hjälpa till med det.
Vi blev till och med så många att vi kanske ska dela upp oss i två olika grupper.
Så kan man åka till två barnhem samtidigt.
När vi var här i höstas och framförde våran längtan så fanns det inget sådant arbete här, även att det var många som ville och var intresserade.
Nu när vi kom tillbaka och såg att de börjar på starta ett sådant grupp blev jag så glad.

Jobbiga sifror att höra.
Av tio barn som växer upp på ett barnhem
så hamnar 4 av dem i svårt alkohålmissbruk
4 av dem hamnar i kriminalitet
1 av dem mördas
1 av dem lever ett någorlunda "normalt"liv.

Igår var vi och delade ut mat för uteliggare. Solen gassade, det var +20 grader varmt(minst)och det kom människor som hade fortfarande vinterkläder på sig. Det kändes som de hade på sig allt de ägde.
Vissa sa att de inte har hunnit  tina upp från vinterns kyla.
Vi förundras fortfarande över hur mycket som ryms i deras små magsäckar.
De åt och åt och åt...fast det var bara skin och ben.
Det kom bara 20 tal pers..eftersom många hade fått jobb utan lön.
Annars var det platser för 50 tal personer, som fyllas lätt under vinterhalvåret.
Många hade med sig en burk som man fick fylla på med mat, så att de klarar sig under veckan.
Tolja (tanterna som jobbar där kallar Tobias för den här ryska namnet)
fick ordet på slutet och vittnade för dem och berättade om hopp och Guds kärlek.

I slutet när allt var bortstädat och alla hade gått stannade två fulla män kvar och pratade med oss en lång stund.
Först var de mest intresserade av Sverige men sen började dem berätta mer och mer om sina "hopplösa liv".
Vi sa att det går att vända deras liv till något bättre med Guds hjälp.
 De trodde inte att det var möjligt eftersom de har så många "barrierär" att gå över.
Jag skulle kunna skriva mycket om allt vi pratade men man kan bara summera att det kändes som ett bra och givande samtal.

Nu ar vi antligen framme. Vi kom fram igar kvall, direkt lastade vi ut talten.

Det var sa skont att bli av med dem. Aven om det tog 2 timmar i tullen, tack och lov, sa de igenting om talt och ville inte lasta ut och se ens.

Efter fem dagars resandet med bil, kanner man sig inte sa frash och pigg.

Bitvis har det vrackt ned regn, bitvis har det varit olidligt varmt och soligt.

Kamremmen som vi inte hann byta i Sverige, bytte vi idag pa en verkstad har, sa tacksam att den holl hela vagen,

fast pa slutet blev man lite radd nar man borjade hora nagot tjut.

Det har gangen blev vi stoppade av poliserna hela tiden. Vilket gar inte sa mycket nar slapper en efter de har kollat pa papprerna, men nar de borjar att braka om det ena eller det andra da ar det riktigt jobbigt.

Poliser star i nastan varje infart och utfart av stader och kollar dokumenten pa bilen och korkort.

Det finns alltid nagot de kan anmarka pa.

2 sadana stopp ar vard att minnas efterat, even om den inte var sa roligt just da nar man var dar.

1a stopp som ar kanske mest roriga minnen fran.

Polisen fragar:

"har ni choklad"

-nej tyvar

- har ni vodka?

- nej

- va!!?? Hur ar det mojligt?  inte ens lite?

- nej, men vi har chips(halvtuppatna)

Polisen tar den och gommer den under sin jacka och sa fa vi aka.

2a och mest jobbigaste stoppet var nar det visade sig att vi var tvungna att ha en rysk forsakring pa bilen, men i gransen sa de till oss att det inte behovdes.

Aven om vi forstod att de var ute efter pengar sa vagrade vi att ge dem det, men tyvarr sa hade de ratt.

Det ar klart man ska ha forsakring, men vi hade ju fragat och vem ska man lita pa?

Det blev en lang stund med poliserna dar. 

Straffen nar man inte ha en forsakring ar att de tar registrerings nummer av en.

Men jag maste saga att de var snalla, borjade fraga ut om Sverige, hur poliserna ar dar osvd.

Han fragade ocksa om man brukar muta poliser i Sverige.

Till slut fick vi aka mot att vi lavade att skaffa en forsakring, vilket vi gjorde idag.

Det konstiga ar att i hostas hade vi inte heller nagon rysk forsakring pa bilen och vi blev stopade da ockso men ingen hade sagt om det forsakringen tidigare.

En gang trodde vi att polisen vinkade av oss men det var bilen som korde om oss som akte dit for fortkorning.

Idag har vi pratat med pastor och planerat. Fixat forsakringen och bytt kammrem.

Ikvall vilar vi och tar igen oss lite, vad vi forstog so kommer vi att ha mycket att gora har.

Imorgon ska vi soka lagenhet. 

p: s Jonny bensinen kostar 4:27 kr.

Byte av kammrem, arbetskostanad for 1,5 timme blev 1000 rub dvs 240kr och vi tror att det inte var det billigaste.

Igar var det sa varmt har att vi gick i t-shirt mitt i natten.  

Ha det sa bra alla dar borta i Sverige.

Jag saknar er redan/// Jelena