Jelena

Idag har bloggen hängt med mig i 2 hela år=)

Har dock tappat all lust att skriva i den det senaste tiden.
När det finns mycket att skriva om;
antingen är man för lat, inte har tid att skriva eller har svårt att sätta ord på det.
Eller helt enkelt så finns det inte så mycket att skriva om.

-Att vända sig till polisen när man behöver deras hjälp och stöd.
Lita på att de hjälper för att det är deras uppgift, känna sig trygg och beskyddat.
Att lagen är inte ens fiende.
-Att ha rätt till en bra advokat, som vill hjälpa och inte BARA tjäna pengar.
-Att kunna lita på lärarna som sätter betyg på de kunskaper du har och inte hur mycket pengar du är berädd att betala för att klara en viss kurs.
-Att köra bil utan att bli ruinerad av alla mutor.
Allt det här tar man så förgivet här iSverige.
Sverige är förskonad från korruption.
Allt det här har jag vant mig att lita på de senaste 10 åren som jag har bott här.
Därför skulle jag inte kunna bo i Ryssland en längre tid nu.

Jag lider med mina vänner och släktningar som lever i ständig skräck.
Mammor och barn som blir misshandlad hemma,
som är så ensamma och uttelämnade från all hjälp från myndigheterna.
Som inte ha råd att köpa sig hjälp.
Som inte ha NÅGON att vända sig till och räkna med hjälp som de har RÄTT till.
Ingen litar på myndigheter. Varför finns de där då?
Att ungdommar måste betala för sina betyg, spellar ingen roll hur bra deras kunskaper är.
Det är så sjukt. Landet utvecklas inte lika bra så länge korruption finns.
När jag var yngre och växte upp med det så visste jag inget annat.
Det var det "normala".
Man visste att man inte kunde lita på någon, att man var tvungen att klara sig själv så gott det gick.
Att det var lönlöst att vända sig till polisen.
Nu har jag fått se en annan sida av det.
Att det är inte alls normalt med korruption.
Att det går och lita på myndigheter.
Det går att få det hjälp man har rätt till utan att det ska kosta skortan.
De som har varit med om det, de kommer nog att förstå mig.