Jelena

Igår trodde jag att sommaren var inte slut än, när jag såg att solen lyste in i vårt vardagsrums fönster.
Men sen efter jag målade klart en tavla och skulle gå till mina svärföräldrar och plocka svarta vinbär så kom ös regnet och till och med lite hagel..
Även om regnet gick över fort så kom aldrig solen tillbaka på riktigt, man skymnade den ibland mellan molnen.
Det blev ändå en hel dag ute i naturen, vi plockade 6 hinkar men svarta vinbär, de var såå bauta stora, jag har aldrig i hela mitt liv sett så många och så stora svartavinbär.
Tobias därämot var i skogen och plockade lingon och kom hem med 10 liter hink fullt med lingon, kvällen gick åt att sitta och rensa lingon och blåbär som vi hade kvar sen i torsdags.
Kan säga att det blev mycket sylt.
Som avslutning spelade vi spel, pratade och fikade, det var mysig dag hos svärföräldrar.

Imorse vaknade jag också tidigt av solen som lyste in i rummet.
Vågade inte hoppas på att det skulle hålla i sig hela dagen, men det gjorde den.
När vi skulle gå på söndags mötet, slogs man av friska höst lukten.
Det luktade verkligen höst, det var inte så varmt men solen spred glädjen i kroppen och själen.
Direkt efter mötet for jag och Tobias ut till Vormsele forsen, jag har aldrig varit där  så det var överaskande vackert och mysigt.  Det var en balsam för själen att lysna på forsens melodi och njuta av naturen och friska luften.
Ska lägga upp lite bilder som få tala för sig själva.
Vi grillade korv och det bästa av allt,  hade vi tårta till eftärätt, nej vi hade inte alls firat nått.
Ibland är det kul att lyxa till det lite extra.
En annan sak som man inte kunde undgå är att det var svamp överallt, vart man än kollade och gick, kunde inte låta bli att plocka några med sig hem. Ska nog skicka bilder till min kära far som är duktig på svamp, få se om det är några som går att äta.
Nått jag har saknar så är det att plocka svamp, synd att man är så dålig på att känna till vilka som är ätbara och vilka inte.
På väg hem stannade vi i en 300 års gammal skog och kollade på stora träden.
Ikväll är vi bortbjudna, det blir grillat och mums såå gott.

Såg nyss en dans film, jag blir alltid så rörd och avunsjuk på dem som kan dansa så vackert.
Dem som kan förmedla sina känslor (inte bara tekninska steg)genom dans, är helt otroligt.
Har sett många dans filmer med Patrick Swayze, tycker att han är helt underbar, i den här filmen var han fru (i verkligheten) med också, vilken magi dem skapade i filmen.
Önska man kunde dansa så vackert. Men det är en av mina drömmar som är just vad dem är , bara drömmar som aldrig kommer gå i uppfyllelse.
Nu när vi har gått in på mina drömmar kan jag väl göra en dröm lista bara för skojs skull
Spela någon sort instrument helst piano och gitar
Skapa musik och texter
Kunna dansa
Måla, rita
Fota
Kunna skriva  noveller , dikter, sagor
Sticka, sy
Säkert nått mer som jag inte kommer på just nu, men den här listan är nog lång redan.

Igår fick vi äntligen veta att inbjudan för Tobias är på väg.
ÄNTLIGEN, det har känts de senaste dagarna att vi aldrig kommer iväg,det ända vi kunde göra är att vänta.
Vi båda två brukar vara tålmodiga personer men den senaste veckan har det vart svårt att håla humöret och tålamodet.
Det mest frustrerande är att vi inte kan påverka eller göra nått för att påskynda det hela, det ända vi kan göra är att be, hoppas och vänta.
Men nu är det max två veckor tills vi få inbjudan och en vecka att fixa visum sen far vi. Egetligen bara en vecka senare än vi hade planerat.
Jag fatar inte vad myndigheter har för sig egenligen, tog över två månader att göra inbjudan för dem.
Nu kan man börja att packa snart.
Bilen är på sista sörvisen, så att den är någorlunda fräsh och pålitlig, åtminstonne till vi kommer fram=)det är så mycket som krånglar med den, jämt är det nått, jag litar verkligen inte på den. Sämsta köp någonsin...men men lätt att vara efterklock som man brukar säga.
jag har körkort...snart är allt klart.
Pratade med släktningar där borta i det "stora landet", de lätt nästan gladare än jag att vi äntligen ska komma.
Men farbror kunde inte låta bli att försöka döda glädjen med att, "det är så farligt att resa med bilen i Ryssland, att det är ännu svårare för utlännigar att vara där" osv...dvs inget nytt för mig.

Idag har arbetsdagen gått fort, cheferna var borta, inte så mycket jobb.
Äntligen fick göra annat; laga karmar, det var mycket roligare, kreativt, rogivande, bäst av allt är att man inte tänkte på klockan hela tiden och att tiden bara flög iväg.
Jag kände mig nästan som en doktor vid operations bordet, när jag lagade karmar=)
"här behövs det limas. här spacklas, här tryckas till, här putsas, och skäras lite här och där och resultatet blev god"
Man blev inte lika trött i fötter, rygg, nacke och huvudet.
Jag orkade till och med att ställa mig och lagade mat för första gången på riktigt riktigt länge=)
Efter maten gick vi på promenad i skogen och passade på och plockade lite bråbär, men jag blev ganska fort less så jag lämnade Tobias och gick hem.
Nu ska jag dusha och sen fortsätta att läsa på en jätte spännande bok, som jag har höllt på med länge nu.
Poka vam vsem...

Det är inlägg nummer 100 för mig, oj,har jag skrivit såå mycket, helt sjukt, det ska jag fira med lite kort från foto kursen och helgen i Härnösand.
"fotografen"

Härnösand

Igår gick dagen fort.
Med fint sol lstrålande vädret som bakrund till en kille som döpte sig i vindelälven.
Sen fortsatte vi alla till logen, eller rättare sagt, vi satt ute, det var en predikan(som, om jag ska vara ärlig inte kommer ihåg så mycket av den, annat än att man ska vänta sig MER av Gud)
God fika som avslutning, middag hos svärföräldrar(på deras fina altan)
Sen åkte vi hela bunden till stan och såg på bio, nämligen filmen Arn(andra filmen).
Även den här filmen som första blev jag besviken på.
Kostar så mycket att göra den och blir inte så mycket bättre än alla svenska filmer jag har sett.
Mimiken, känslor, inlevelse osv allt det saknar jag i svenska filmer, varför väljer man "stjänor"som inte kan spela?
Manuset är inte heller så bra, men kläderna i filmen ska jag inte klaga på.
Det är klart att jag inte kan dra alla svenska filmer över en kam, men dem jag har sett har inte vart någon höjdare.
Därför undviker jag svenska filmer.
Ofta blir det också lååångtsamma filmer, men det mesta jag stör mig på är att de inte kan spela, det blir så dött, så trist av något som skulle kunna bli något jätte bra. Ja ja..slutet var gripande iallafall, då fick man se åtminstonne lite tårar.
Idag var min första arbetsdagen på två veckor, ursh, så trött man är i fötter och ryggen.
Nu ska vi vara ute med byborna och äta surströmming, nice..eller..hm..så där...
P:S det var ändå ganska intressant film, ska man se den ska man göra det på bio, annars tror jag den blir ännu sämre.

En vecka i Härnösand.

Jobbigt, tungt, stressande, intensivt, myycke folk från hela Sverige, roligt, lärorikt, nyttigt, senna kvällar, tidiga morgonar...
med dessa ord och många fler skulle man kunna beskriva denna intensiva veckan.

Hela kursen gick ut på att förbereda oss som ska till olika delar av världen.
Vi var nästan 90 ungdommar som skulle ut i olika delar av världen.
Det första som hände när jag kom dit är att alla redan visste, vem jag var, att jag har tagit körkortet osv.
Folk som man aldrig har sett kunde komma och säga"Grattis till körkortet"eller"är det du som är fru till Tobias"
eller"Hur känns det att resa ut, oj kan du så bra svenska, är du ryss" m.m
Det var både konstig känska att de visste redan så mycket om mig medans jag visste inget om någon av dem.
Det var också väldigt roligt och man blev rörd att alla brydde sig verkligen.
På måndag då fick man vara verkligen i centrum av våra ledare, ska inte gå in på det så mycket men jag kände mig så otroligt välkommen.
De flesta som var där var verkligen"osvenska"=)de var inte alls tråkiga, reserverade svenskar, kanske för att de som var där ska ju åka ut med olika organisationer då ska man kunna vara öppen och social.

Jag förundras hur det lilla Sverige kan samla så många ungdommar som vill åka ut och hjälpa fattiga länder.
Det som förvånade mig också är att många av de som var där inte alls var kristna, men ändå ville åka ut och tjäna folk.
Orkar inte ens att räkna till vilka länder alla skulle till, men kan lugt säga att det var runt hela världen, ställen som inte ens jag hört talas om, t. ex Jemen.
Vi hade lektioner om globalisering,demokrati,biståndsfrågor,uländernas problem och många fler ämnen.
Mina bästa dagar var de två dagar då det var Workshops, man fick välja mellan musik, pedagogik, skrivande, data, film, foto, berättande. Jag valde skrivande och foto så klart=)

Skrivande, då fick man prova på att skriva krönikor och reportage, det var lärorikt, intressant, men ack så stressande och pressande, helt plötsligt upptäcker jag att jag är helt värdelös på att uttrycka mig och på att skriva, jag får väl skylla på att det är inte mitt modersmål, men kan jag ens utrycka mig bra på mitt modersmål?
Den feedback jag fick av läraren är att jag "beskrev naturen väldigt bra men texten behövde bearbetas mer".
Vi fick gå på gator och intervjua folk, och det var såå svårt, vad är svenskar  rädda för egentligen?
Förrästen igår, sista dagen,då valdes några av personerna som skulle läsa upp det de hade skrivit, och Tobias var en av dem, han hade skrivit en ironisk krönika om miljö som alla gillade och skrattade åt, jag var jätte stolt över min make som är så klock och duktig.

Andra dagen valde jag Foto, och det var det bästa på hela veckan, jag Älskade det, på förmidag gick vi igenom om hur kameror fungerar och mycket det tekniska.
På eftermidag skickade vi ut på Härnösands gator och hade 2 uppgifter, att ta porträtt bilder och en bild på tema"kraft",
man fick inte fota kraftledningarna=).
Jag njöt av allt, att ha en grymt värsting systemkamera att leka med av att lära mig.
Sista dagen var jag en av de som skulle presentera min porträtt bild och vi som gick den kursen fick ett stort uttskrift av våra"kraft"bilder som vi hängde upp på väggen och sen gå runt och visa för alla.
För en gångs skull blev jag riktigt nöjd med mitt arbete, jag fångade en fin portrett bild på en bonde(som såg inte alls ut som en bonde, var i min ålder osvd)
Min kraft bild tog  jag på ett stort stenblock, jag tog en liten bit av den,zomade i mitten och suddade ut på sidorna, den blev jätte häftig.
Min foto lärare var jätte nöjd. Man kan se länge på den, det kan se ut som en träd stomme, eller att det rinner vatten på stenen, jag fick med mig bilden hem,ska försöka lägga upp den  på bloggen senare.

Det är så spännande hur man kan förenas med folk som har samma sort drömmar.
Det som var annorlunda för mig är att jag åker ju inte ut till ett helt främmande land, utan jag åker till min hemland.
Jag har språket, det blir nog inga kultur krockan för min del som för de andra osvd. För de andra är det helt nytt och spännande.
Men  visst blev man peppad på att åka ut.
Nu vill vi komma iväg.

p:s orkar inte läsa igenom och rätta...måste gå nu

Igår körde jag med mina kompisar som var hos mig hela veckan i Norrland till Härnösand, där sa vi hejdå till varandra och de fortsatte söder över med buss. Det känns lite vemodigt nu när våran resa till Rysslans börjar på närma sig och man måste säga hejdå till alla sina vänner som man inte kommer att träffa på ett år.
Vi hade jätte bra vecka, efter Umeå for vi till Bäsksjö, på fredag kom solen fram och vi rode båt över sjön, det blåste dock mycket så det tog sin lilla tid att komma fram. När vi var framme grillade vi korv och pappa Jonny introducerade flickor i hjortron plockning som de har aldrig varken sett, smakat eller plockat tidigare.
Jag stannade i Härnösand hos Tobias som har vart här i en vecka nu. Vi hade ledig dag igår, var på starnd promenader, åt ute ,såg på batman filmen, som var ganska bra för övrigt, lite väl lång och hemsk men bra, kan rekomenderas.
Avslutade dagen med natt promenaden under ett stark mån sken.
Det är så vackert här, staden är omgiven av havet och öar.
Nu ska jag stanna här hela veckan och kommer  också att vara med på utbildningen.
Det är en utbildning som PMU organisationen(Sida) ordnar för "praktikanter "som ska ut till olika delar av världen.
Det är obligatoriska lektioner i två veckor och en vecka var i juni i Stockholm.
Ska bli spännade att träffa olika människor som ska ut och tjäna världen med det de kan.
Här är det mycket folk svårt att komma ihåg vart alla ska och vad de heter, men alla är jätte trevliga.
Måste gå nu till "första hjälpen" lektionen.
Kort kommer senare....

Yes"!!!!nu har jag äntligen tagit körkortet=)
från första gången, nu kan jag andas och leva igen.
Kan inte fatta, så mycket tid och så mycket pengar för en halvtimmers uppkörning...sen var allt helt plötsligt klart.
Undrar hur lång tid det kommer att ta att vänja sig vid att man har körkort,känns konstigt.
Vilken frihet, nu kan vi åka till Ryssland när vi vill=)
Jag skulle kunna skriva så mycket om den här stora dagen, men nu släpper all spänning och sömlösa nätter så nu håller jag på att falla ihop av utmatning.
Nu när man har fått tårta och presenter av mina svärföräldrar.
Hela den här vecka har jag kompisar från Uppsala här hos mig...så skönt att få kunna umgås med vänner igen utan att tänka på körlektioner och körkortet...
Imorgon bär det av till stor stan Umeå=)

Jag vill lära mig förlåta
Jag vill lära mig att älska
Jag vill lära mig att leva
Andas djupt

Jag vill lära mig att vänta tålmodigt

Och när jag har väntat inta ta och bara ge
Jag vill lära mig att flyga
Med ett lätt hjärta in i himmelen

Jag vill lära mig att skapa

Växa växa ännu mer
Jag vill lära mig läka
Sår på kroppen; hjärta och själen

Mamma är rädd att gå till jobbet
Mamma kommer inte ihåg vad hon gjorde i går
Vem kysste vem dansade med
Vem ramlade av stolen
Vem studsade hem våran mamma 
Vem som blev slagen, någon hon känner?
Vart har hon tappat sina skor
Och i vems bil hon somnade in
Hann hon ge mat till sina barn
Hann hon natta de innan de hade somnat

Snälla, släpp mig, Räcker
Det räcker nu, jag kan inte andas
Det räcker! Du gör mig illa
Jag skriker ut, borttappat i mina ord

Vaknar upp. Det var en dröm
Allt som vanligt, ingen rädsla
Inget har blivit förändrat
Dagen idag är detsamma som igår

Dricker te, fem minuter under duschen
Iskallt för att vakna upp
Låt mina tvivel krama om i själen
Ändå vill man komma tillbaka

Inte till dig, som i gårdagens dröm  
Där du igen gör mig illa
Jag har vant mig och är inte längre rädd
Somnar med ett leende på läppar

Det är krig mellan Georgien och Ryssland.
Varför kan man inte bli nöjd med det man har? Varför vill follk ha mer?
Allt handlar om makt, girrighet och ekonomi, det finns mycket olja i de här områderna.
Väst stöder Georgien vilken kanske kan bli lite problem för min man som är svensk(europeer) att bo i Ryssland.
Ryssland är nog misstänksamma mot alla utlänningar, nu blir misstänksamhet ännu större.
Vi få hoppas att det inte påverkar vårat visstelse i Ryssland(speciellt för min svenske man)

Här i byn har vi inte haft ström sen igår eftermiddag. Varmvatten är slut, alla matvaror i kylen och frysen badar i vatten. Telefonerna funkar inte heller varken mobil eller vanlig. Inget att laga mat med eller på. Det är som det var i Ryssland när jag var liten. Tänkt att idag är man såå beroende av ström.
På jobbet var den längsta dag hitils, vi kunde inte göra så mycket annat än sitta och prata, till slut fick vi gå hem vid lunch, blev en kort dag. Affären var stängt p.g.a strömavbrått så då fick man sitta och äta mackor till luch.
Ingen vet riktigt varför det blev strömavbrått så länge, några tror att åskan slagit ned i fyra tranfarmatorer.
Det regnade så kraftig igår att man knappt såg vägen när man körde in till stan.
En bil var på våran sida av vägen och det var nära en krock där, men vi klarade oss.
Imorse var det så dimmig, så mystiskt ute.
Konstig dag helt enkelt...
Nu ska jag på körskola och sen till Bäsksjö över helgen.

Nu är halkbanan avklarad också.
Det var såå grymt kuuul.
Jag hade jätte roligt.
En steg till närmare körkortet=)
Fast jag blev lite besviken att det var bara fyra banor och de var inte så hemska och svåra som jag hade förväntat mig.
Efteråt var vi och körde i Umeå, hade en huvudvärk hela dagen men nu börjar det släppa.

Oj antal läsare steg efter min sista inlägg=)
Har aldrig haft så många läsare som idag=)
Det märks vad folk läser om...

Det är det ända man har hört om de nästan tre senaste veckorna.
PRIDEFESTIVALEN!!! i alla media, tv, radio och tidningar.
Less bli man, vad är det som är speciellt just med just den här festivalen?
Varför blir radiopratare helt galna så fort någon har nått negativt att säga om den här festivalen?
Är det kanske för att många som pratar där är homo själva?
En annan sak som jag har tänkt på när jag lyssnade på radio idag.
Ska inte radiopratare vara neutrala och opartiska i politiska och andra sort frågor?
Får de säga sitt tycke. sim menning?

Vilken helg!!!
50 års fest med massa folk, bröllop, övningskörning, en snabbis till Bäsksjö.

Idag fick jag ett samtal från Ryssland.
Äntligen, nu börjar det sakta men säkert gå lite framåt ändå.
Kanske redan om tre/fyra veckor är alla papper klara och vi kan sticka till Ryssland.
De här senaste månaderna har Rysslands resa kännts såå långt borta.
Trodde nästan att vi aldrig kommer iväg. Att resan blir inte av.
Det har krånglat med papper(från Ryska sida den här gången)nya regler, nya lagar och allt blir svårare och svårare med åren. Dokumenter ska skickas runt i hela Ryssland(nästan)innan man få en godkänande för Tobias att komma och bo i Ryssland. Men vi tappar aldrig hoppet. Jag håller med med en rysk ordspråk att "att hoppet dör sist av allt".
Vi har väntat och väntat på någon sort besked till slut som man brukar säga "den som väntar på nått gott, väntar aldrig för länge"=)

Att vara mer tacksamma är vad vi alla behöver, iallafall jag.
Har hittat en gammal dikt som utrycker tacksamheten så bra.

Tack, min Gud, för vad som varit
Tack för allt, vad du beskät
Tack för tiderna, som farit
Tack för stund, som inne är
Tack för varma, ljusa vårar
Tack för mörk och lkulen höst
Tack för ten förglömda tårar
Tack för friden i mitt bröst
Tack för vad du uppenbarat
Tack för vad jag ej förstår
Tack för bön, som du besvarat
Tack för vad jag icke får
Tack för livets hemligheter
Tack för hjälp i nödens stund
Tack för nåd, som ingen mäter
Tack för blodets fridsförbund
Tacjk för himmel blå i livet
Tack för moln du strött där på
Tack för soljus av dig givet
Tack för mörkret likaså
Tack för prövningar och strider
Tack för hopp, som uppryllts väl
Tack för dagen, som framskrider
Tack för hopp, som slagit fel
Tack för rosorna, vid vägen
Tack för törnet ibland dem
Tack för testa himlastegen
Tack för evigt tryggat hem
Tack för kors och tack för plåga
Tack för himmelsk salighet
Tack för stridens klara låga
Tack för allt i evighet