Jelena

Nu har det gått utterligare några dagar.

I tisdags samlades vi i en grupp som vill jobba/hjälpa till med barnhem och svårt alkoholiserade familjer.
Vi planerade vad vi hade för mål, vilka steg som behövs för att nå detta målet och hur vi ska gå till väga.
Kom överens om vem som skulle ansvara för vad osvd.
Jag och Tobias till exempel fick ansvar för inköp av presenter till barnen, Tobias ska spela gitarr, jag ska vara mycket med barnen, vittna och prata med dem.  
De har redan fått kontakt med några barnhem som vill att man kommer dit och ha fester/aktiviteter för barnen.
Vi kommer att fortsätta att planera dessa resor till olika barnhem runt om här i regionen.
Ska även söka sponsorer och börja dessa resor så fort vi få möjlighet.
Det är redan några rektorer på barnhemen som har bett om att man ska komma till dem.
Så tacksam att vi få komma dit och att det är så öppet.
Fast det finns även barnhem som är stängda fortfarande.

Jag blev så överaskad, glad och tacksam för att det finns så många som vill hjälpa till med det.
Vi blev till och med så många att vi kanske ska dela upp oss i två olika grupper.
Så kan man åka till två barnhem samtidigt.
När vi var här i höstas och framförde våran längtan så fanns det inget sådant arbete här, även att det var många som ville och var intresserade.
Nu när vi kom tillbaka och såg att de börjar på starta ett sådant grupp blev jag så glad.

Jobbiga sifror att höra.
Av tio barn som växer upp på ett barnhem
så hamnar 4 av dem i svårt alkohålmissbruk
4 av dem hamnar i kriminalitet
1 av dem mördas
1 av dem lever ett någorlunda "normalt"liv.

Igår var vi och delade ut mat för uteliggare. Solen gassade, det var +20 grader varmt(minst)och det kom människor som hade fortfarande vinterkläder på sig. Det kändes som de hade på sig allt de ägde.
Vissa sa att de inte har hunnit  tina upp från vinterns kyla.
Vi förundras fortfarande över hur mycket som ryms i deras små magsäckar.
De åt och åt och åt...fast det var bara skin och ben.
Det kom bara 20 tal pers..eftersom många hade fått jobb utan lön.
Annars var det platser för 50 tal personer, som fyllas lätt under vinterhalvåret.
Många hade med sig en burk som man fick fylla på med mat, så att de klarar sig under veckan.
Tolja (tanterna som jobbar där kallar Tobias för den här ryska namnet)
fick ordet på slutet och vittnade för dem och berättade om hopp och Guds kärlek.

I slutet när allt var bortstädat och alla hade gått stannade två fulla män kvar och pratade med oss en lång stund.
Först var de mest intresserade av Sverige men sen började dem berätta mer och mer om sina "hopplösa liv".
Vi sa att det går att vända deras liv till något bättre med Guds hjälp.
 De trodde inte att det var möjligt eftersom de har så många "barrierär" att gå över.
Jag skulle kunna skriva mycket om allt vi pratade men man kan bara summera att det kändes som ett bra och givande samtal.

Nu ar vi antligen framme. Vi kom fram igar kvall, direkt lastade vi ut talten.

Det var sa skont att bli av med dem. Aven om det tog 2 timmar i tullen, tack och lov, sa de igenting om talt och ville inte lasta ut och se ens.

Efter fem dagars resandet med bil, kanner man sig inte sa frash och pigg.

Bitvis har det vrackt ned regn, bitvis har det varit olidligt varmt och soligt.

Kamremmen som vi inte hann byta i Sverige, bytte vi idag pa en verkstad har, sa tacksam att den holl hela vagen,

fast pa slutet blev man lite radd nar man borjade hora nagot tjut.

Det har gangen blev vi stoppade av poliserna hela tiden. Vilket gar inte sa mycket nar slapper en efter de har kollat pa papprerna, men nar de borjar att braka om det ena eller det andra da ar det riktigt jobbigt.

Poliser star i nastan varje infart och utfart av stader och kollar dokumenten pa bilen och korkort.

Det finns alltid nagot de kan anmarka pa.

2 sadana stopp ar vard att minnas efterat, even om den inte var sa roligt just da nar man var dar.

1a stopp som ar kanske mest roriga minnen fran.

Polisen fragar:

"har ni choklad"

-nej tyvar

- har ni vodka?

- nej

- va!!?? Hur ar det mojligt?  inte ens lite?

- nej, men vi har chips(halvtuppatna)

Polisen tar den och gommer den under sin jacka och sa fa vi aka.

2a och mest jobbigaste stoppet var nar det visade sig att vi var tvungna att ha en rysk forsakring pa bilen, men i gransen sa de till oss att det inte behovdes.

Aven om vi forstod att de var ute efter pengar sa vagrade vi att ge dem det, men tyvarr sa hade de ratt.

Det ar klart man ska ha forsakring, men vi hade ju fragat och vem ska man lita pa?

Det blev en lang stund med poliserna dar. 

Straffen nar man inte ha en forsakring ar att de tar registrerings nummer av en.

Men jag maste saga att de var snalla, borjade fraga ut om Sverige, hur poliserna ar dar osvd.

Han fragade ocksa om man brukar muta poliser i Sverige.

Till slut fick vi aka mot att vi lavade att skaffa en forsakring, vilket vi gjorde idag.

Det konstiga ar att i hostas hade vi inte heller nagon rysk forsakring pa bilen och vi blev stopade da ockso men ingen hade sagt om det forsakringen tidigare.

En gang trodde vi att polisen vinkade av oss men det var bilen som korde om oss som akte dit for fortkorning.

Idag har vi pratat med pastor och planerat. Fixat forsakringen och bytt kammrem.

Ikvall vilar vi och tar igen oss lite, vad vi forstog so kommer vi att ha mycket att gora har.

Imorgon ska vi soka lagenhet. 

p: s Jonny bensinen kostar 4:27 kr.

Byte av kammrem, arbetskostanad for 1,5 timme blev 1000 rub dvs 240kr och vi tror att det inte var det billigaste.

Igar var det sa varmt har att vi gick i t-shirt mitt i natten.  

Ha det sa bra alla dar borta i Sverige.

Jag saknar er redan/// Jelena