Jelena

En dag i Bäsksjö fullt med spänning.
Min tanke var..äntligen få jag känna på hur det är på riktigt att han körkort och känna på friheten.
Min man fick magsjuka och låg stackarn i sängen hela tiden, jag var inte så sugen på att bli smittad.
Så då tänkte jag att jag kan passa på och hälsa på en rysk kompis som jag har här, som man inte hinner hälsa på varje gång man är här. Men nu tänkte jag ska man ta sig tid, det är ju änså så nära.
Bara några nårga kilometer. Våran bil var kall och jag ville inte köra den stora otympliga bilen så då ville jag ta lilla suzuki alto av min far. Men den visade sig vara uten ström, då skulle vi putta igång den ner för vägen och den startade men jag hann inte så köra så långt så började den dö av, jag försökte som en galning att gasa som en tog...pumpa, växla upp och ner till slut gick det bara att krypköra på ettan i 5 km i timmen. Man går nästan fortare.
Helt plötsligt ser jag ett träd som ligger över vägen och då var jag tvungen att börja bromsa och så dog bilen.
Härligt tänkte jag, ingen panik, med lugna steg gick jag till trädet (som inte såg så stor ut)och tänkte flytta på den men där var jag för optimistiskt vet inte hur stark jag trodde att jag var, det var nog bara önsketänkande.
Till slut ringde jag efter min pappa. Han kom med en annan bil. Vi skulle bogsera bakåt med en lina som hela tiden gick av..jag såg inte så mycket av vägen och rattade bilen av vägen. Bakdelen av bilen hamnade i diket. 
Hm..då skulle vi bogsera ut den ...vi höll på ett tag fram och tillbaka med en lina som gick av hela tiden.
Till slut lyckades vi få ut den. 
Nästa progekt var att putta igång den igen..vi lyckades putta in den på en gård och på så sätt vända bilen åt rätt håll.
Vi försökte putta den för hand och en gång startade den med jag tänkte inte för och skulle stanna bilen för att vänta på pappa så bilen dog igen. Sen försökte vi putta bilen med den andra bile osvd med suzukin var död. Vi höl på i en timme med den, om jag skulle gått skulle jag kommit fram fortare, det var mina längsta killometrarna.
Till slut fick jag skjots till min kompis som bara skrattade åt mig och inte trodde på min berättelse till jag visade kort på det. Jag hann vara där i en kvart sen skulle hon iväg och jag fick skjuts tillbaka.

Sen på kvällen tog jag våran bil och körde helt själv till kompisen. Det var så halt fast jag körde bara 40 km i timmen, tur att jag inte fick ett enda möte, då kanske skulle vara körd.
Men  jag tog mig fram och kunde sen vända bilen hem på den smala, grus vägen, och äntligen fick jag känna mig lite stolt.
Det var en spännande dag som tog musten ur mig. Jag var frussen sen hela kvällen och kunde inte tina upp.