Jelena

Har just läst ut en bok om kristnas förföljelse på kommunismens tid i Ryssland.
Hur mycket samhället ville påverka och kontrollera alla kristna, och hur långt KGB kunde gå för att få sin vilja igenom.
Hur fruktansvärd, mannipulativt och sadistiskt KGB kunde handskas med kristna.
Men hur allt det där har lett till att kyrkor och kristna från olika samfund som var nästan fiender kunde komma närmare varandra i deres hemska situationer.
Hur mycket kristna ofrade för sin tro, sina barn, jobb, utbildning, pengar, frid, frihet, fruar/makar, sina släktningar, trygghet.
De var förföljda, mördade, drogade, mannipulerade osv.
Skulle man själv kunna göra det för sin tro?
Skulle man kunna stå för sina åsikter utan att bli mördat och utesluten av samhället på grud av dem?
 Jag kan bara hoppas det, man kan inte veta men jag är rädd att man skulle tänka mer på sig själv än på att få sprida Guds Ord.
Ibland är vi så egoistiska, fast vi inte behöver vara rädda för att säga att jag är kristen och det för med sig fruktansvärda konsekvenser. Idag behöver man inte ofra så mycket för sin tro. Vi har det bra och ingen sätter oss i fängelse bara för att vi säger ordet "Gud"
En sak till som har den här boken visade mig är att respektera kristna kyrkor från andra sammfund.
De är också människor precis som vi med kanske lite olika synsätt.
 Att i grunden tror vi på samma Gud, kanske med olika traditioner, ortodoxa be till ikoner, pingst pratar med andra språk.
Traditioner blir viktigare än det tro du har i ditt hjärta.