Jelena

Jag vet jag jag tjatar om sol och väder...
Idag när jag satt ute på våran altan och njöt av solen och fågelsånger så insag jag en sak,som jag helst inte ville inse.
Alltid när jag är i naturen kan jag inte låta bli att inte tänka på Gud och beundra honom för allt han har skapat allt detta är här för oss. Allt för att vi skulle njuta, må gott och ha det bra. Vilken kärlek! Vilken förälder!
När jag är i naturen kan jag inte tvivla på Guds existens.
Då kom en tanke; vad ger jag till Gud? vad svarar jag med på hans kärlek? vad prioriterar jag här i vardagen?ge jag honom av min tid, för det enda han vill är ju att vi ska umgås med honom och lära känna honom mera.
Vi bara ta emot och ger inget tillbaka.
Vi hela tiden bara vill och vill, ge mig det och hjälp med det,det här är inte bra och den andra inte bra.
Som till exempel jag och min man har köpt våran livs första bil för drygt 4 månader sedan.
En vecka efter köpet behövde vi laga den, en månad efter behövde den lagas igen, tre månader efter är det lagning igen. NU idag så fick vi veta att det är massa fel till som behöver lagas. Vi har redan laggt ut mer pengar på alla lagnigar än vi har köppt den för. Hur rättvist är det?Och vi som ville köra genom Ryssland med den, på ryska vägar i över 300 mil. Tror ni man har nån förtroende kvar för bilen?NEJ inte jag.
Men har jag tackat Gud för bilen. Svaret är Nej igen. Kanske därför har det blivit som det har blivit. Vi har glömt bort Gud i det hela, glömt att tacka och be.